det var en gång en dum tös som sade...

Jag börjar bli riktigt nervös. Riktigt riktigt nervös.
Jag sitter och väntar på ett mirakel, en välsignelse från gud/gudarna, en vänlig gest från alla spirituella andar och själar och positiv energi från alla människor.

Fy, nervositeten vill inte sluta. Den kommer inte sluta förrän jag tar studenten eller förrän i sommar.. efter sommar.
Aldrig....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0