A short story
Min morbror kan inte simma. Men han lärde sig. Han hade bestämt sig. It was it, time to learn how to swim.
Så en dag gick han ner till sjön, i klädd i hans shorts och t-shirt. För en stund, stod han på strandkanten och stirrade rakt ut på vattnet, hjärtat slog med hög frekvens. Solen sken som alla andra dagar, stekandes mot hans bara armar och ben. Han var bestämd!
Sakta gick han ner till vattnet, allt djupare för var steg, tills han längre inte kunde stå på botten. Det fanns ingen återvändå. Panikslaget, började han sprattla med benen och armarna. Efter en stund lyckades han komma in mot land igen. Men stolthet gick han hem igen, blöt och illaluktande. Hans mor frågade honom vart han befunnit sig, och sade att hon hade skrikit efter honom i flera timmar. Han berättade att han vart nere vid sjön och lärt sig simma. Som alla andra mödrar hade frågat, sade hon " vem i helskotta har lärt dig simma? Inte kan någon simma här i byn?!" Med näsan i vädret sade han stolt, "jag själv, mor!" Hon vek av skratt, och gick sedan iväg.
Nästa dag gick han ner till sjön igen och hoppade i. Så gjorde han i flera veckor..
Idag påstår han att han kan simma, fast med mkt mkt bedrövlig teknik. Dock vill han inte vistas på djupt vatten..
Detta är en sann historia!
