cemilla

Jobbade och simmade imorse. Efter lunch och ensamtid på Stadsmissionen trampade jag i regnet till friskis och körde ett medelpass. Efter 3½ vecka sjukdom känns det skönt och fruktansvärt lyckligt att få träna igen.
När känslorna väller och tankarna dalar mot botten, då är träning det bästa man kan göra. Dock är det skönt att träna oavsett humör, speciellt simning. Plaska sig fram längd för längd. Underbart!

Det var jobbigt att träna idag, jag avr så i oform så det bara tjöt om det. Dock gick simningen rena rama flytet!

Nu sitter jag med min stora snögubbs-mugg med te som jag lät plocka fram förra veckan. Fin är den! Knäckebröd med ost och Mozart och Beethoven stämmar upp denna tidiga kväll.
Snart måste jag börja skriva på min debatt artikel och därefter titta på Chuck!
Tja!