cemilla

Sitter och hoppas. Jag vill inte hoppas, tycker inte om och hoppas men endå kan jag inte sluta. Det känns tryggt att känna hoppet om "lyckan". Egentligen borde man bara leva livet, absorbera allt gott och ont, lära av misstag, äventyra etc. och sluta hoppas och drömma iväg sig. Det finns en skillnad mellan att drömma och drömma. Ett: man drömmer bort sig. Glömmer omgivningen, sitt liv och lever i sin egen lilla bubbla. Två: Drömma, sätta upp mål, förverkliggöra dem, vilja och driv. Jag känner mig i nuläge i ett mellanting. Jag både vill coh inte vill.

Det sägs " People always leave"

Det ges respons: " People always come back"

Livet är full av överraskningar. Både dåliga och bra.