Ensam på berget ingestans
På torsdag smäller det. Tre månaders slit för att få allt att falla på plats, se spelarna slita som as och följa deras utveckling, ja det har vart spännande och det kommer förbli spänning enda fram till den 25 november 2011. Som tidigare uttryckt, är jag minst lika nervös som spelarna, och minst sagt trött.
Denna ljuva dag skulle i min mening inte uttryckas så speciellt ljuv. Jag känner ingen glädje för varken mat eller sällskap, eller livsglädje. Det är mörkt och luften är otroligt behagligt kallt, så som jag tycker om det. Jag tog min första tugga kött på några veckor och det fick mig att känna ett smått obehag av illamående. Jag försäker vänja kroppen med animaliskt protein innan torsdag då jag icke kommer bli serverad veg mat. Kött är gott, men jag skulle kunna leva utan.
Jag avslutade skoldagen med att skriva prov och den avslutningen måste ha varit den sämsta. En one man show kan och bör ej sluta dåligt eftersom det bara är en person. Misslyckas man, är man en misslyckad person. Ja, min one man show slutade icke så jag tänkt, det måste betyda att jag är misslyckad. Nej, även om mitt uttryckta påstående ovan säger så, så nekar jag det. Det krävs mer för att misslyckas. Jag försökte och jag gjorde så gott jag kunde. Till nästa gång ska jag göra annorlunda. Och till nästa gång vet jag att, if you fuck up, then your fucked up.
Nej ska gå lägga mig nu, ska upp tidigt imorgon på min sovmorgon för att träna och sen förstöra miljön ytterligare genom att köra bil. Disel bil.
