När det 'klickar'
Igår frågade jag min vän, "hur vet man om man 'klickar' med en kille?".
Hennes svar var " när man ser personen som en kille och inte en människa." Jag har funderat över det sedan igår och det hon sade är fortfarande lite svårt att svälja. Jag förstår vad hon menar, alltså det hon försöker säga är att när man ser en person som en kille och inte en människa, så är han speciell, han är inte en i den stora mängden av alla människor. Han är en utmärkande person som du känner till(känslomässigt) eftersom de personer som inte står en nära är bara människor på denna gjord, de har ingen funktion eller koppling till ditt liv, dvs de är bara liv som finns. Det var ett interessant svar jag fick och gillade att få filosofera kring uttalandet. Det som gör det svårt för mig att svälja är att jag inte kan se, alltså relatera till hennes yttrande. Jag ser alla människor som människor. Alla individer har sitt drag och sitt sett att vara. Jag anser att när man 'klickar' med en person, så handlar det mer om känslor. Man känner en slags trygghet hos personen, en slags harmoni. Man behöver aldrig säga/göra mer än vad som behövs och ändå förstår personen dig och du den. Eller faktiskt så vet jag inte vad det är jag resonerar kring just nu. Innerst inne så vet jag att hennes yttrande är rätt, bara det att jag vill krångla till det. Jag kan inte förklara mitt eget resonemang.
Jag funderar just nu ifall jag någonsin 'klickat' med en person från motsatt kön och som icke tillhör familj eller släkt. Ärligt talat så vet jag inte. Jag har en tendens att få känslo-signalerna senare, min hjärna kopplar inte under mötet utan måste processera händelsen efteråt. hm. komplicerad människa.. eller så är det så att jag bara är lite stum över tanken just nu och inte kan inse att jag faktiskt har 'klickat' med någon man på denna planet.
äsch, låter kvällstankarna dala mot pappersarbete.
/ C
