cemilla

Åkte in till simhallen idag för att kvällsträna. Blev att jag simmade med mina simbarn, och som jag har saknat dem!! Dem har blivit så stora och duktiga! Åh, det värms i hela hjärtat när jag ser dem, dem är så underbart bra! Hela träningen blev ett rena rama kramkalas, och det var svårt att inte fälla en lite tår här och där när jag cyklade hem sen i mörkret..

Nicke var också där och hade sina simbarn. Vad jag har saknat honom med! Världens bästa kille, svårt att inte tycka om den killen. Han är så himla omtänksam och ödmjuk. Det är dagar som denna som får mig att inse att jag snart åker, och det är fan i mig sjukt!!

Jag träffade även två klasskamrater från gymnasiet, Jennie och Mirna. Älskade vänner! Jag blir mer och mer för var dag som går, mentalt fucked up. Dock har jag ännu ingen resfeber eller ångest över att åka. Jag känner mig sjukt redo, mer än jag någonsin har varit och det känns bra. Det som är jobbigt är bara alla de underbara människor man kommer sakna, men tänk på det positiva, vilka nya underbara människor jag kommer träffa! :)

Jag är trygg, jag har kött på benen och jag är hungrig på livet. Året kommer bli både tufft och lärorikt, och det kommer bli det bästa så länge jag bestämmer att det ska vara det!

I run my world.