cemilla

Allt gick bra. Jag var ärlig, jag bad om ursäkt, jag tog ansvar för mitt misstag och jag stod på mig. Det känns bra, och jag känner mig lite lättare. Det är fortfarande tungt, jag bär på en börda jag inte kan beskriva, och den bördan  kanske inte väger lika mycket som för några minuter sedan, men den tynger och den trycker.

 

Jag är envis och jag är en vinnarskalle. Jag kommer klura ut denna börda som trycker på mig och jag kommer krossa den. Det är inställning, motivation och viljestyrka som driver mig just nu och många andra gånger. Jag har inte alltid mitt huvud på skaft, eller känslor, men jag vet vart jag har dem och jag tänker igenom dem och bearbetar dem när jag väl är på plats till sinne. 

 

Som en sann naturvetare, så är jag en riktig analytiker, källkritisk och frågvis. Jag kan suga på en karamell i flera timmar, dagar, veckor, månader, år. För mig är inget tillräckligt trovärdigt förrän jag själv är 110%säker.  Det kan tolkas som tillitsbesvär, vilket kanske stämmer. Ibland kan en liten fakta räcka, och ibland bryr man sig inte tillräcklgigt. Jag gillar att tänka, jag gillar att vinna, jag gillar att ha rätt, jag gillar att lyckas, jag gillar att vara bäst, jag gillar att vara duktig och jag gillar att vara nyfiken. Det är jag. Jag har bra och dåliga sidor, jag förstår dem båda och jag behandlar dem likvärdigt. 

 

Det jag inte behandlar väl är mina krav och alla mina känslor. Jag har höga krav, förväntningar och standard. Ibland mår jag dåligt pga den höga pressen, men sen samtidigt så är den det som driver mig framåt. Mina känslor behandlas inte dem alla rättvis. Vissa får mer uppmärksamhet än andra. Och så är det. Jag har insett att jag måste behandla dem mer rättvist och förtränga/förkasta känslor som är onödiga och som tar onödig plats och energi. Det är lite så som "pick your fights". 

 

Nu är det nog om prat. Jag ska kolla upp lite inför imorgon jobb och sen sova. Learn from misstakes and make the second time even better.