Väntan.
Just nu sitter jag oh väntar i mitt rum. Jag väntar på samtalet jag kommer ha med värdföräldrarna. Min mage har krymt till ett russin, jag är jätte nervös och ängslig och jag mår allmänt dåligt. Det är fruktansvärt jobbigt, olidligt och nervöst.
Vad handlar saken om? Att jag vart vart sen, med att lämna barnen samt hämta barnen denna vecka(hände 2 gånger). Inget var mitt fel, då jag gjorde annat såsom satt på facebook, utan pga trafik eller mänskliga faktorer. Jag är mänslig, människor gör fel, misstag ibland. Och det är jobbigt att ständigt ha den känsla då folk har så höga krav och förväntningar på dig. Jag har själv väldigt höga krav och förväntningar, jag är krävande och jag är kritisk. Och jag jobbar som bäst under press, men i denna situation mår jag mer dåligt än effektiv och välarbetad.
Jag påminner mig själv många gånger, i jämsides med alla andras påminnelser, att jag är mänsklig, att det är OK att göra fel ibland. Jag gillar inte att göra fel, jag gillar inte att förlora, jag gillar inte att misslyckas och jag gillar inte att vara besviken. Men så är livet ibland. Det är nyttigt att göra fel! även om det är jobbigt.
Jag känner för tillfället att gråta, inte enbart pga väntan av samtalet utan även för min trötthet och annat spökande. Jag är klyven, jag är trött, jag är nervös, jag är stressad och jag är ledsen. Det är sådana här dagar jag önskar att jag hade min mor och far och bröder.
Och det sådana här dagar man verkligen inser hur mkt äns vänner betyder och hur mkt dem bryr sig om dig.
Jag hatar att gråta, jag hatar att känna mig ängslig och nervös, och jag hatar att vänta.
Det är sådan här dagar då ens vänner peppar än, uppmuntrar och man blir så rörd att det blir mer jobbigt för att man vill undvika att lipa.
Det jag inte kunnat sluta tänka på och det som har vart ett av mina bänslen under dessa månader i USA är "What doesn't kill you can only make you stronger".
Ta det dåliga och bygg upp det till något bättre. Vänd på steken, se på det positiva. Se kritik som konstuktiv kritik. Stå på dig och yttra. Tro på dig själv och främst utav allt, Lita på dig själv. Jag följer inte mitt hjärta så mkt, utan snarare mitt samvete och min hjärna.
Anledning: Jag litar inte på att mitt hjärta alltid visare, leder mig till det rätta beslut. Samvete och hjärna tänker ett snepp längre.
Idag säger min hjärna, mitt hjärta och mitt samvete att vad som än sker så kommer det att lösa sig. För jag kan lösa det och jag kommer lösa det.
Vad handlar saken om? Att jag vart vart sen, med att lämna barnen samt hämta barnen denna vecka(hände 2 gånger). Inget var mitt fel, då jag gjorde annat såsom satt på facebook, utan pga trafik eller mänskliga faktorer. Jag är mänslig, människor gör fel, misstag ibland. Och det är jobbigt att ständigt ha den känsla då folk har så höga krav och förväntningar på dig. Jag har själv väldigt höga krav och förväntningar, jag är krävande och jag är kritisk. Och jag jobbar som bäst under press, men i denna situation mår jag mer dåligt än effektiv och välarbetad.
Jag påminner mig själv många gånger, i jämsides med alla andras påminnelser, att jag är mänsklig, att det är OK att göra fel ibland. Jag gillar inte att göra fel, jag gillar inte att förlora, jag gillar inte att misslyckas och jag gillar inte att vara besviken. Men så är livet ibland. Det är nyttigt att göra fel! även om det är jobbigt.
Jag känner för tillfället att gråta, inte enbart pga väntan av samtalet utan även för min trötthet och annat spökande. Jag är klyven, jag är trött, jag är nervös, jag är stressad och jag är ledsen. Det är sådana här dagar jag önskar att jag hade min mor och far och bröder.
Och det sådana här dagar man verkligen inser hur mkt äns vänner betyder och hur mkt dem bryr sig om dig.
Jag hatar att gråta, jag hatar att känna mig ängslig och nervös, och jag hatar att vänta.
Det är sådan här dagar då ens vänner peppar än, uppmuntrar och man blir så rörd att det blir mer jobbigt för att man vill undvika att lipa.
Det jag inte kunnat sluta tänka på och det som har vart ett av mina bänslen under dessa månader i USA är "What doesn't kill you can only make you stronger".
Ta det dåliga och bygg upp det till något bättre. Vänd på steken, se på det positiva. Se kritik som konstuktiv kritik. Stå på dig och yttra. Tro på dig själv och främst utav allt, Lita på dig själv. Jag följer inte mitt hjärta så mkt, utan snarare mitt samvete och min hjärna.
Anledning: Jag litar inte på att mitt hjärta alltid visare, leder mig till det rätta beslut. Samvete och hjärna tänker ett snepp längre.
Idag säger min hjärna, mitt hjärta och mitt samvete att vad som än sker så kommer det att lösa sig. För jag kan lösa det och jag kommer lösa det.
Kommentarer
Trackback
