Some die young
Sitter och lyssnar på Lalehs låt, some die Young och pluggar fysik.
Jag sitter och tänker på hur lite tid det är kvar av skolan. Blir så himla sentimental så det inte är sant. Gråter.
Jag ska ju för fan plugga!!!!
Nu byttes låt. I feel so close to you right now- Calvin harris. Åh, love the song.
Det värmer mitt hjärta vilka fina vänner man har knutit band med de tre senaste åren. Det känns som det var igår jag började ettan på gymnasiet. Vart tar all tid vägen egentligen?
Det märks att vi snart ska skiljas i klassen. Alla har mognat på sitt sätt och håll, vi känns så annorlunda sen den första dag vi började gymnasiet. Vi har blivit vuxna. Snart.
Snart får alla ta klivit ut till den återigen främmande landskapet, lik samma sits för 3 år sen. Oavsett om vi är redo eller ej för det, tvingats vi ut. Allt för det goda! Vi kommer klara oss. Vi är mer än redo. Vi måste bara få den sista sparken ut. Sen kör vi. Vi springer mot framtiden.
Gråter. Måste sluta skriva nu innan min fysikbok dränks.
