cemilla

Trine och jag i New Jersey.

Jag är så glad över dem vänner jag har här. Vänner som tar hand om stackars en som blir lämnad hemma ensam. Vänner som skickar fina sms och undrar hur en mår. Vänner som bryr sig. Vänner som hjälper en, och en tillbaka. Vänner som har varandra.

Jag har ingen hemlängtan. Jag är bara trött på att jag ännu inte funnit mitt rätta jag. Jag är inte i mitt skal ännu, jag har så mkt jag vill göra och hinna med, men vet inte vart jag ska börja och när jag ska köra. Ibland känner jga mig ledsen för att jag är arg på mig själv. Innan jag åka hit visste jag exakt vad jag ville ha ut ur mitt år, och just nu, så är allt så jobbigt att jag vill slå en säck potatis gul och blå. Det positiva, det finns alltid en positiv sida, och det är ens vänner som alltid finns där för en. ååh, så underbart bra!

En anna sak som stör mig,
1. jag växer inte längre på längden utan på bredden, och det går fort!!!
2. det är katt och hund hår oh bollar överallt. alla mina klöder är occuperade av djurhår. ser ut som jag fått en päls.
3. jag kan inte hitta bra skolor som jag vill gå på, som erbjuder klasser jag kkan ansöka till utan att behöva betala miljoner!

Måste sova NU, mitt huvud snurrar som om jag vore fett full.
hejdå.