cemilla

 

Tårar övergick till skratt. TACK!

 

Mina tårar gick till Alexander, 6år, som gick bort för några dagar sedan. Kusins kusin son. Det är så sorgligt hur en denne älskade pojkes liv gick bort. Efter detta, har jag saknat min familj lite extra. Ena dagen så finns dem man älskar där och nästa sekund, inte alls. 

 

Efter att ha pratat djupt om livet, framtiden, barndom, uppväxt, kärlek, vänskap och allt annat mellan himmel och jord med M, gick jag och lade mig, inte enbart väldigt lycklig, utan även några centimeter längre och klokare. M fick mig att inse väldigt mycket, förstå mer, se fler perspektiv och främst uppskatta det som finns omkring än. 

Jag har aldrig träffat någon som uttryckt sig så passionerat om skaer och ting såsom M. 

 

Det M sade till mig, är fortfarande något jag tänker på. Och det är helt sjukt att man, efter 5 års tid ses igen och faktiskt kommer närmre varandra än vad man någonsin har varit. Samt att man inser hur liksinnade man är. Jag blev otroligt överraskad. Och det var sannerligen en trevlig överraskning. 

 

Det M sade, som jag vill komma till punkt är, livet är under vår kontroll. Vi bestämmer hur vi känner, vilke beslut vi tar och vilken väg vi ävljer. Det är itne värt att spendera 1% av vårt liv att må dåligt, då man kan spendera den procenten på något man faktiskt älskar. Jag ska ta ett djupt andetag, ägna en minut åt Alex och hans älskade familj, sen ska jag gå vidare. Älska min familj mer, uppskatta mina nära, uppskatta livet och ägna tid åt MIG.

 

 

 

Jag känner mig inte bara ett steg närmre, utan 10. TACK!

Varmt hjärta värmer i denna vinterkyla.