President's day.
Idag, eller rättaresagt igår var det Presedentens dag. Det firades med att alla var lediga från jobbet, så en bra långhelg.
jag har inte gjort mkt alls denna måndag. Vaknade runt lunch tid, tittade på TV och drack kaffe. Jag skulle ha kört några minuter på crosstrainern men jag orkade inte. Mitt självdiciplin var helt enkel inte på G idag.
Runt eftermiddag mötte jag upp en vän som jag inte sett på 5 hela långa år. Hela denna historia är så himla konstig och så fantasisk. Jag har inte träffat M på 5år, sedan 2008 när jag åkte till England för första gången. Jag var så övertygad att jag aldrig skulle se M igen, och om jag någonsin skulle så skulle det vara 1 av 100. Tanken var att M inte äns skulle mellanlanda i NY i en vecka innan färden mot New Zeeland, det bara blev så då M fick en biljett till NY, sista minuten. M som aldrig checka in på facebook då M tycker det lite fjantigt, gjorde det denna gång, för att retas med sina kompisar, och det var så jag fick reda på att M var här i NY. Av allt annat skit som dyker upp på facebook, så dök just det upp fron ingenstans. Ödet vill säkert säga något..
Men som somliga säger, ibland är världen allt liten. Jag sade det till M, att det var så himla häftigt att vi stöttes vid igen, efter 5 år. Åh, fy. Så himla mycket nostalgi och känslor. Vilken underbar människa, så himla ödmjuk, omtänksam, intellegent.
M är den person, och den enda, som ger mig så mycket perspektiv, som visar mig att se saker och ting i flera perspektiv, som får mig att tänka efter lite extra, som ger bra råd, som får mig att skratta, som får mig att älska livet lite extra. Vilken underbar människa, så positiv och så tålamodig. M är den person som tänker igenom saker och ting ordentligt, reflekterar, analyserar, lägger mörkte till små detaljer, lyssnar, ställer frågor, pratar/berättar historier med så mycket passion att det nätan börjar ryka ur dens öron och näsa.
jag har inte gjort mkt alls denna måndag. Vaknade runt lunch tid, tittade på TV och drack kaffe. Jag skulle ha kört några minuter på crosstrainern men jag orkade inte. Mitt självdiciplin var helt enkel inte på G idag.
Runt eftermiddag mötte jag upp en vän som jag inte sett på 5 hela långa år. Hela denna historia är så himla konstig och så fantasisk. Jag har inte träffat M på 5år, sedan 2008 när jag åkte till England för första gången. Jag var så övertygad att jag aldrig skulle se M igen, och om jag någonsin skulle så skulle det vara 1 av 100. Tanken var att M inte äns skulle mellanlanda i NY i en vecka innan färden mot New Zeeland, det bara blev så då M fick en biljett till NY, sista minuten. M som aldrig checka in på facebook då M tycker det lite fjantigt, gjorde det denna gång, för att retas med sina kompisar, och det var så jag fick reda på att M var här i NY. Av allt annat skit som dyker upp på facebook, så dök just det upp fron ingenstans. Ödet vill säkert säga något..
Men som somliga säger, ibland är världen allt liten. Jag sade det till M, att det var så himla häftigt att vi stöttes vid igen, efter 5 år. Åh, fy. Så himla mycket nostalgi och känslor. Vilken underbar människa, så himla ödmjuk, omtänksam, intellegent.
M är den person, och den enda, som ger mig så mycket perspektiv, som visar mig att se saker och ting i flera perspektiv, som får mig att tänka efter lite extra, som ger bra råd, som får mig att skratta, som får mig att älska livet lite extra. Vilken underbar människa, så positiv och så tålamodig. M är den person som tänker igenom saker och ting ordentligt, reflekterar, analyserar, lägger mörkte till små detaljer, lyssnar, ställer frågor, pratar/berättar historier med så mycket passion att det nätan börjar ryka ur dens öron och näsa.
Så ödmjuk och så omtänksam.
Jag känner mig så lycklig. Jag är så glad att ha fått se M igen, även om det tog mig 5 år. Det var värt väntan. Vilken underbart fantastisk människa.
Jag har tuesn tankar i mitt huvud just nu efter min långa konversation och min kväll men M. Vi gick över brooklyn bridge, åkte till Williamsburg, åt middag, pratade i MASSOR och vandrade runt i williamsburg och gick vilse. Det kände så konstigt, och himla sorgligt att skiljas åt och säga hejdå. Kanske det dröjer ytterligare 5 år innan vi ses igen.. Jag får se vad livet har att erbjuda mig.
Nu ska jag gå coh lägga mig med ett stort leende på läpparna och ett varmt hjärta. :)
Jag känner mig så lycklig. Jag är så glad att ha fått se M igen, även om det tog mig 5 år. Det var värt väntan. Vilken underbart fantastisk människa.
Jag har tuesn tankar i mitt huvud just nu efter min långa konversation och min kväll men M. Vi gick över brooklyn bridge, åkte till Williamsburg, åt middag, pratade i MASSOR och vandrade runt i williamsburg och gick vilse. Det kände så konstigt, och himla sorgligt att skiljas åt och säga hejdå. Kanske det dröjer ytterligare 5 år innan vi ses igen.. Jag får se vad livet har att erbjuda mig.
Nu ska jag gå coh lägga mig med ett stort leende på läpparna och ett varmt hjärta. :)
Kommentarer
Trackback
