cemilla

Jo, en annan sak jag stört mig på så otroligt är hur vissa människor kan va så otrevliga. Vissa är det medvetet och andra omedvetet. jag har i och för sig vart ganska irriterad på de flesta människor idag. Människor som går så jäkla sakta vid tunnelbanan, människor som är i vägen när man har bråttom, människor som berättar vad dem ska göra och ignorerar att vara artig nog att ställa frågan tillbaka eller bjuda in, människor som knuffar till en och inte ber om ursäkt, människor som man säger tack till och ger en respond såsom "aha", människor som inte vågar stå på sig, människor som beter sig som fegisar, m'nniskor som glor på en.

 

Det kan vara ganska jobbigt att vara irriterad, arg, ledsen, förbannad, trött på folk. Idag är en sådan dag, och det är sådan små fina saker ens vänner gör som gör dessa dagar ljusare. Jag var ute och gick i kylan ensam, och kände helt plötsligt ett lyckorus! Jag började skratta ganska högt helt utan anledning, och världen kändes som den var min. Sen att nu, helt plötsligt vända på steken, ja det är tufft. 

 

Ska ta ett steg ifrån och hålla avstånd. Leta efter det som gör mig lycklig, det som gör att jag känner "världen är min". 

Jag inser mer och mer. Och blir mer och mer självmedveten. Klapp på axeln!